Loading ...Jag blev inbjuden att gå på en grej på biblioteket om den hysteriske Jesus. Men, hallå! Sa jag. Fredagsfursten, liksom. Har inte tid.
Så du tänder på latex? Måste vara jobbigt att knulla i våtdräkt. Nä, själv tänder jag på tippex. Svårt att få tag på bara. Jävla IT-bubbla.
Kaffepriserna går upp, inte snusprisarna. Prinskorven har äkta naturskinn. Det har kronprinsen också. Förlåt, prinsen. Vi har kvinnlig trosföljd nuförtiden. Som matronan på verket i en lång jämställdhetskamp. Eller som matrosen på vraket för patriakatet. Vals, svenska låtar, band tre, sidan 76. G-dur. Torsås socken, Ytterby härad. Altarfärg blå. Men kyrkkaffet går ner.
Han botade halta och syrliga. Ni är som jordens kalk sa han. Om vattnet förlorar sin hälta, vad ska vi med vatten till, sa han. Jesus. Nä, jag var inte där. Det var för flera år sen. Vad vet jag. Jättelänge sen. Trettio-fyrtio år. Obegripligt det han sa. Spikade upp honom i krysset sen. Huliganer.
Vänta. Jag lärde mig det där. Jo, vänta. Det var publicisterna. Det var juvrarna och så var det rumänerna. Rumänerna var värst. De och kung Elvis.
Den helige ande. Är det på in- eller utandning?
Rastafarianerna, tror de på den helige gräsanden?
Den helige Anders.
Ger man honom ett fulfinger tar han hela anden.
Är det lukten eller känslan som är skön. Gummidoften. Blir rätt svettigt va? Talk? Såg en film om en kille. Han klädde ut sig till fjäril. Skitförnedrande. Men det blev mycket knulla. Jo, de hade fester. Med såna som dom. Såna fick komma. Fast då var dom ju som dom. Som kom.
Det där med narkotika. Min kompis brukar säga att han inte är alkoholist, utan alkoholog. Jag har ju aldrig provat. Då säger jag att jag inte är zoolog, utan solist. Då brukar han skaka på huvudet. Det är ju farligt. Inte min kompis. Utan knark.
Marijuana. Det är ett namn ju. Så många grejer i naturen som heter som människor. Karl Johan. Sten sopp. Och tvärtom. Stig. Björn. Ljung. Gren. Det är så att man tror på gud. Hur ska man annars förklara det. Att de heter samma sak? De fanns ju innan människorna. Djuren.
Inte konstigt att de spikade upp honom. Engelsmän är som galna i att hamra. I sin största park, mr Hyde Park, har de en hörna där alla får snickra. Ska det vara “sin största” eller “deras största”? Inte större än den här i alla fall. Jag menar, vad är en fredsfurste mot en fäbodstinta? Kanske hennes bror fädobsstinsen vill lägga sig i, men jag vill gärna göra prinskorv med henne där.
Jag är från Falun? Sa jag det? Finns en anledning till korvens dimensioner. Om jag säger. Finns en fullt naturalistisk målning. Anledning. Falun. Moi.
Ska du rösta? Jag har inte bestämt mig. Vet inte om jag håller på killen som ser ut som sångaren i Toto eller på tjejen med dialekt. Fetknoppen går bort. Äckligt med tandställning. På tjockisar. Jag älskar såpor. Vilken tur att vi har fått reklam, men inte i brevlådan, brukar jag säga. Så roligt ska vi inte ha det på första träffen.
Hans pappa bodde i ett tält i den sahariska öknen. Det föll müsli från himmelen och de hade bara pressklipp att äta. Så steg herren deras gud fram inför dem och sa att alla män skulle vara småskurna och att de inte fick offra till guldsmeden. För han var nog publicist eller så var det där med stentavlorna. Och det är nu det blir riktigt spooky. Det började brinna i en tjejs murva och gud började prata om stentavlor. Sten tavla.
Tio guds fruktstund. Du ska inte ha begärelse till din hustru. Du ska inte bära franskt vittnesmål. Du ska inte tro på någon annan än gud, för de andra ljuger om de säger att de finns. För det gör de inte. Du ska inte brottas med någon som du är gift med. Du ska helga din moder och hennes fader. Och du ska lägga ner toalettringen. Efter dig.
Hur såg det ut egenligen när Fader Abraham, tio söner hade han, sa åt alla manspersoner i sitt läger att nu har Gud allsmäktig bestämt att nu ska jag, Fader Abraham, tio söner hade han, skära bort en inte föraktlig del av skinnet som omgärdar den mest känsliga delen på en mans kropp?
Överläppen? frågar någon.
Nä nä, påpekar någon annan. Den tunna huden i knävecket.
Fotvalvet, vrålar en liten herdepojke genom tältduken.
En ko råmar.
Ett lamm bräker.
En duva kuttrar.
En get, äh, en get, äh, getlåter.
Sedan tystnad. Fader Abraham, tio söner hade han, står mitt i tältet, månljuset letar sig in i rövhålet i tältduken. Han pekar med vänster hand mot himlen. Höger hand håller ett stadigt grepp om pung och penis. Så nu vet vi var den posen kom från.
Okej. Ett besviket mummel utbryter, men sen halar alla fram var sin förskrämd liten musunge. Abraham går runt och snittar. Till sist är det bara han kvar. Han drar fram sin mosaiska, förvånansvärt väldimensionerade arabdrule och karvar.
Det intressanta är inte själva karvandet i sig, utan stunden strax efter. Vad säger man till varandra? Snyggt. När det där läker kommer det att bli helsnyggt.
Och framförallt. Vad blev det av snuttarna? Eldade de upp dem eller slängde de dem till hundarna eller låg de bara kvar där som sönderkliade vattkoppor på ökensanden. Eller offrade dem? Till den store fete könsstymparen i det blå?
